Din dagliga dos av kråksång och tankeslott.

när det var

Men jag kommer aldrig att glömma stunden då solen ännu inte gått upp; när vi skådade en fallande stjärna. Kort därefter kysstes vi.

- Edgar Allan Poe

"Sometimes I'm terrified of my heart; of its constant hunger for whatever it is it wants. The way it stops and starts."

himlavalv & kärlverksamhet

Någonstans har någon befunnit sig i ditt läge i ett himlavalv fyllt av glädje med en magisk tvist av ett betongblock som lagt sig över ditt inre; som härledande säger ifrån. Tillsammans vet vi ingenting, i samhället ser vi massor av ting. Som rivsår i hjärtat mitt till för att du är som du är, för att vi finns tillsammans. Utan oss fanns ingenting annat.
   Med en hammare slår jag och borrar i ditt sinne urholkad och tom, revbenens egendom. Men du vevar och knyter min kärlverksamhet och syr igen allt igen.

nödisolering

Lågorna sliter på din tonart. Falsetten din är falskare än någonsin. När brisen omfamnar land och fjordar så står du vid kulissen. Din sång får en tyngd, svår nog att bära. Lik åldrande blod isolerat i ett rum utan oxygen.
   Skjutande utan mål i sikte; kommer nöden i dödens timme.

nrok

Din bild av den heliocentriska världen är ett dammkorn av våra nervsystem på jakt efter svaren.

musik & vänner

Vad vore vi utan musikens enorma krafter som strömmar igenom och når en ända in i märgen. Musiker likt magneter dras gentemot varandra och låter kosmos omsluta dem i en bubbla ingen någonsin kan nå. Jag och Simon har spelat gitarr och haft det trevligt. Kom snart tillbaka!

rökelser

Minnesluckornas härskare tar den ballistiska vägen ur stötestenarna eftersom glasen dem fylls med fruktan och åtrå liksom den frambringats. Förfäderna skulle inte ha något emot denna minut, däremot har deras kärleksbarn det.
   Min mormor visste att jag rökte när jag var sexton. Vi brukade sitta ute på terassen och prata om livet och dess vändningar med varsin cigarett i mungipan.

en dag i Camden

Här har vi Robin, min ledsagare. Utan honom hade jag gått vilse och hamnat där ingen vet.

Vi letade efter den mytomspunna sångerskans hus mitt i Camden där vi bodde.
Gatorna där min favoritsångerska vandrade runt i sina rosa ballerina.
Äntligen hittade vi Amy Winehouses gamla hem. Grinden var fylld med blommor.
Robin och jag vandrade vidare i Camden för nya äventyr. Han visste exakt vad jag behövde turistbesöka.
Någonstans i staden London.
Lägger endast upp EN bild ovan i detta inlägg från mobilkameran. Resterande är kusligt alkoholbesudlade.
Kvällen avslutades med världens längsta vandring i mina alltför otympliga Dr. Martens, men det gjorde absolut ingenting. Roligaste impulsresan på länge i en magisk stad. Cheers!
 

heaven is inviting

Spöktimmarna härjar när furstens krafter slängs ut i det fria.
 


RSS 2.0