Psithurism
Jorden kretsar kring amulettens stjärna. Vindens virvlar förändrar årstiden till någonting skört. Hösten, vart ska vi börja med alla dina underbara färger som egentligen bara är en täckmantel till att livet dör och blir till aska.           

  Trädens frukter fruktar döden, faller handlöst mot marken. Förtvivlat ger mig ett sken av vad som väntar härnäst. Sparkar mig tills jag krackelerar. Svarta hål slukar mig hel. Slukar oss för gott. Jag trampar på pianotrådar över bergssprickorna, landar i en namnlös grop och dyrkar människans inre befäl. Tromber av kvarlevor; annihilation.

Svettas av bara tanken. Värmen i bilden, värmen i rummet jag just nu befinner mig i. Trots att det är höst och fönstret är vidöppet. Det är mycket som mals ner och likt ett timglas vänder någon på historien när sista sandkornet står på tur. Det är sommar i bilden, minnen ristade i sten. Tills nästa gång kamrater!