Bekännelser; det var ett helvete. Kala rum, kall atmosfär, sönderrivna väggar i bleka toner av orange. Onda och goda förvanskade varelser vandrandes längst korridoren. Människor som dragits ut ur sina mödrars vaginor och välkomnats till denna jord, var hälsad. Lika blodigt och slemmigt blev det tjugo eller trettio, kanske till och med femtio år senare.

  Apati, sömnlöshet, gravt insjunkna i sig själva. Ett sinne som tagit sig i ansiktsform, skapats till den man är. Som nu visar sig för allmänheten. En demon är lös. En absent tillvaro av någonting som ej har skett utanför vår värld.