Någonstans har någon befunnit sig i ditt läge i ett himlavalv fyllt av glädje med en magisk tvist av ett betongblock som lagt sig över ditt inre; som härledande säger ifrån. Tillsammans vet vi ingenting, i samhället ser vi massor av ting. Som rivsår i hjärtat mitt till för att du är som du är, för att vi finns tillsammans. Utan oss fanns ingenting annat.

   Med en hammare slår jag och borrar i ditt sinne urholkad och tom, revbenens egendom. Men du vevar och knyter min kärlverksamhet och syr igen allt igen.