När Leif G.W Persson talar om mordet på din käraste i tv

Jag ringde ett samtal till min mor för att diskutera helgens planer och vad vi skulle äta till middag när jag på andra sidan luren får höra något fruktansvärt; i en ton som inte ens går att beskriva.
”Rita har blivit skjuten, hon är död!"
   Min värld svartnade och jag drog mig i håret och slog näven i spegeln för att få ett grepp om vad som precis meddelats.
   Allas vår solstråle, energiknippe, underbaraste och älskade kusin hade kallblodigt skjutis ihjäl i ett garage i Axelsberg en lördageftermiddag den 13:e september mitt på ljusa dagen.
   I år har det gått ett år. Jag minns när jag stod vid porten helt paralyserad utanför hennes trapphus med hennes närmaste vänner och sa att tiden snart skulle rinna iväg och att vi skulle bli äldre och åren försvinna. Men minnena bleknar inte för det, dem blir starkare.
   Nyheten kom som en ordentlig smäll. Jag befann mig en mil bort från henne och familjen. Jag hoppade in i närmaste taxi och föraren förstod direkt att någonting inte stod rätt till, så han gasade på ordentligt på E4:an.
   Det var en mörk höstkväll 2014 med en fullmåne som stod i sin närmaste elliptiska bana; jag stirrade hålögt mot stjärnhimmelen. Väl framme tog taxiföraren mig i handen och sa ”Ta hand om dig” utan att ha sagt ett endaste ord under hela resan.
   Det året var ett helvete för mig och mina närmaste. Hon befann sig på fel ställe vid fel tillfälle och hade självfallet ingen aning om att mannen bar ett pris på sitt huvud.
   I mars samma år sköts en mångmiljonär till döds på Djurgården. September samma år mördades mannen som misstänktes för mordet på mångmiljonären i garaget där Rita olyckligtvis råkade befi
nna sig.
   Några veckor efter mordet avlossas ett fl
ertal skott i en Audi A8 i Sollentuna med automatvapen mot en annan misstänkt inblandat i mordet mot mångmiljonären.
   Jag tror fortfarande inte mina ögon när Aftonbladet visar fil
mer där kropparna bärs ut på bår, där Expressen skriver artiklar om morden och där kriminologen Leif G.W Persson mer ingående berättar om fallet på Veckans brott och dessutom tar upp henne som ett exempel för hur unga kvinnor råkar ut för liknande händelser. Samma månad Rita blev 23 år gammal kom att bli månaden hon sänktes i jorden. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så många blommor som jag gjorde på hennes begravning. Kyrkan var överfull, hennes bror beräknade att det var cirka 300 besökande.
   Morden jag läser om är otänkbara i samhället vi bor i; men det sker, det fortsätter att inträ
ffa och ingen förändring kommer att ske om ingenting görs åt detta. Men hur? Hur ska vi stoppa människor med mördarinstinkter och från att bära skjutvapen?
   Sverige tillhörde år 2010-2014 ett av världens 11:e största vapenexportörer. Hur mycket av dessa mindre portabla vapen stannar kvar i landet och säljs vidare via den svarta marknaden?
   Din granne runt hörnet kanske äger ett av mordvapnen. Hämndlystna psykopater fi
nns runt hörnet.
   Samma kväll sitter jag hemma hos hennes familj och stirrar rakt genom teverutan, huset är tyst av sorg och ett barnprogram visas på svenska utan ljud och undertexter. Hennes mamma sitter knäpptyst bredvid mig. Plötsligt dyker en undertext upp utan att ha någonting att göra med programmet där det står ”
Jag älskar dig mamma”. Jag är inte typen som tror på det övernaturliga, men just när någon går bort som står en så nära så letar man efter alla olika sorters tecken för att finna tröst.
   De första månaderna var horribla. Jag kan inte tänka mig vad hennes familj kämpar sig igenom. Att förlora ett barn, en syster. Ett mord så chockerande att det inte ens går att acceptera att hennes namn står inristat på en gravsten. Det fi
nns inte i min värld, det är svårt att acceptera när oskyldiga går bort på ett sådant vis.
Älskade Rita M. Hovsepian rycktes brutalt ifrån oss. Må du vackraste ängel vila i frid.

 

 

 1991.10.05 - 2014.09.13

17/11-2015

Eileen L.H


när en älskad försvinner

Ett avslutat kapitel av ditt korta liv
Du hade tappat bort ditt dopkors
Dotter, syster, barnbarn, kusin
brorsdotter, systerdotter, syssling och allas bästa vän
Han som välsignade ditt liv och gav dig ditt kors
Höll också i din sista ceremoni.
 

ljusslingornas sång

Vi vandrade en stund efter bilfärden
Ljusslingorna gungade i takt med vinden
Någonting knastrade inombords
Hon tog tag i mig, slutet var inte här ännu

quaere

 

saknad

Jag sträcker min hand efter dig, men får ingen respons. Försöker ringa dig ’abonnenten du söker kan inte nås’. Jag kan fota månen nu, men inte dig. Du är längre bort än så.

för min solstråle

Snart ett liv utan dig i tre veckor; dagen ingenting blev sig likt någonsin igen. Tyngden av vår kärlek brast, vi är tomma och hjärtat väger för mycket. Vi är många som gått sönder för dig. Det är svårt att föreställa sig ett liv utan ditt skratt när vi i tjugotvå år var blodsbundna, kära syster.
   Vila i frid min solstråle. 1991-2014
 


dionysus dis

Jag hade glömt hur det var att inte bli trött. Förträngt min hyperaktivitet som i en dis. Dimman hade omfamnat mig när jag fann mig själv yrvaken och beredd att fara mot verkligheten. När töcken var det enda jag såg, det enda jag gick i; det enda som klädde mig
 

abstrakt tavla

Du såg på mina tavlor med en förundrande blick.
   - Du fascinerar mig.
Abstrakta sträck och spiraler uppenbarade sig.
   Vi byggde upp ett låtsas paradis där vi som tagen ur en filmscen strosade igenom begravningsplatsen med våra kappor i vinden; som jag försökt fånga på bild.
   Färgerna var inte köpta på panduro direkt.

säkert

-Hur mår du egentligen?
-Bra.
-Säkert?
-Ja, du är en av få jag kan lita på.

vintermorgon

Vi stod på min altan en tidig vintermorgon och du kramade om mina händer som jag vore en skör fågel. Snön glittrade längst vägen. Luften du andades syntes, den sade så mycket mer än vad dina ord gjorde.
   Jag borde ha andats ut i tid. Men det gjorde jag inte.

rödmåne

Vi låg på asfalten efter allt för många whiskey sours och kollade upp mot en becksvart himmel orsakad av stadens bländande gatuljus.
   Månen var blodröd och sörjde för oss. Vi flinade och granskade vidare i natten.

bästa vänner

Det spelar ingen roll vart i världen vi befinner oss, eller hur lång tid som gått sedan sist vi träffades. För att när vi ses så är allt precis som vi lämnade det.

livets jargong

Hela det här året har jag bott i en resväska, ätit knäckemackor i sängen, sovit skavfota i soffor med nyfunna vänner och åkt ambulans otaligt många gånger. Vaknat upp på nya platser och funnit mig själv, tappat bort mig själv på vägen och hittat igen.
   Jag har varit förtvivlad och jag har saknat, älskat och blivit älskad. Och nya stunder väntar.
 

tankevindar

Vi tappade bort oss själva oavbrutet. Helt plötsligt såg jag mig själv i dig, vi var en och samma person fast i en annan dimension. Vi var varandras Faraoer i modern tid fram tills tankevindarna tog över, om och om igen.

gisslandrama

Jag är mitt i ett gisslandrama, jag måste göra slut med min största kärlek. Ett album är färdig att spelas in. Den kommer berätta en historia om istoppar och dalagångar, fiender och åtråvärda träsk. A-moll och E-moll är tonerna jag studsar på och ibland chansar jag vilt.

.

CYANATRA




bloglovin
RSS 2.0